Why not ? Why?

Alltså, vad är det för fel på världen??
Himlen blir full av unga vackra änglar som kommit dit i förtid....
Kan inte de som levt "ett helt liv", och som är gamla och sjuka hämtas först??
Är så himla ledsen, och funderar mycket på hur de anhöriga mår...
Hur man själv hade mått...
Det är inte rättvist...

Finns inga ord till tröst, och inget man kan göra för att dämpa sorgen.
Men ni ska veta att vi är många som tänker på er, och försöker ge lite stöd.
Kram på er!!
Önskar det fanns mer jag kunde göra...


Mina egna problem känns ganska små och obetydliga nu, men för mig är de ju fortfarande stora ändå..
Var ju till Sunderbyn för undersökning inför op för 2 veckor sedan.
Allt var ju bra, förutom det förbaskade ekg:t...
Var visst nån kurva där som inte skulle vara.
Så jag fick ingen op tid, då de inte visste vad det var.
Man får visst inte opereras om det är fara för hjärtat..

Fick en remiss hemskickad att nytt ekg skulle tas.
Igår ringde de från S-byn och frågade om jag ville ha en preliminär op tid i väntan på utredning av hjärtat.
Självklart!!!
Ringde lassa och förklarade min situation, och gulle dom vad glad jag blev, när jag fick komma in på lassa och göra ett ekg idag.
Men säg den glädje som varar länge.
Mitt ekg visar tydligen att jag har haft en liten hjärtinfarkt nån gång. =/ . Jo. Jag ljuger inte.
Enda gången jag kan komma på att jag haft ont, är 2002.
Åkte då in på akuten för att jag på riktigt trodde att jag skulle dö.
Jag trodde jag hade fått en hjärtattack.
Avdomnad, kallsvettig, darrig och hade jätteont i bröstet.
Mamma körde dit mig och J var hemma med Nadja.
Kommer in på akuten, och det var nån liten läkarstudent som förklarade för mig att jag hade en panikångestattack och skickade hem mig.
Men det var nog inte det....
Vidare utredning eller ekg gjordes inte.
Jag var ju "för ung" för nåt sånt.
Nu ska jag iaf utredas vidare..
Håll en tumme eller två för mig.
Please!

Min stora tjej har oxå varit till läkarn nyss.
Jo, jag vet..
Sjuka familjen. Men det är inget jag bett om..
Hon har haft ont i sitt knä till och från i flera år.
Nu visade det sig att det troligtvis är minisken.
Knäskålen "hoppar ur läge", hon har svårt böja benet, och idag hade hon så ont så hon grät.
Som att hon inte har haft nog. =((
Hade tagit mina barns alla sjukdomar om jag kunnat.
Hon har iaf fått tid till röntgen, och ska sen träffa ortopeden.
Hoppas på det bästa.

Nu tycker jag iaf att det får vända.

Jag, mina nära och kära, vänner och bekanta har fått nog med skit nu.
Eller hur?!!

Ska sova nu och hoppas vakna upp till en bättre morgondag.

Kram folket, love ya all.