Vad händer??
Alltså, vad är det för fel på världen??
Himlen blir full av unga vackra änglar som kommit dit i förtid....
Kan inte de som levt "ett helt liv", och som är gamla och sjuka hämtas först??
Är så himla ledsen, och funderar mycket på hur de anhöriga mår...
Hur man själv hade mått...
Det är inte rättvist...
Finns inga ord till tröst, och inget man kan göra för att dämpa sorgen.
Men ni ska veta att vi är många som tänker på er, och försöker ge lite stöd.
Kram på er!!
Önskar det fanns mer jag kunde göra...
Mina egna problem känns ganska små och obetydliga nu, men för mig är de ju fortfarande stora ändå..
Var ju till Sunderbyn för undersökning inför op för 2 veckor sedan.
Allt var ju bra, förutom det förbaskade ekg:t...
Var visst nån kurva där som inte skulle vara.
Så jag fick ingen op tid, då de inte visste vad det var.
Man får visst inte opereras om det är fara för hjärtat..
Fick en remiss hemskickad att nytt ekg skulle tas.
Igår ringde de från S-byn och frågade om jag ville ha en preliminär op tid i väntan på utredning av hjärtat.
Självklart!!!
Ringde lassa och förklarade min situation, och gulle dom vad glad jag blev, när jag fick komma in på lassa och göra ett ekg idag.
Men säg den glädje som varar länge.
Mitt ekg visar tydligen att jag har haft en liten hjärtinfarkt nån gång. =/ . Jo. Jag ljuger inte.
Enda gången jag kan komma på att jag haft ont, är 2002.
Åkte då in på akuten för att jag på riktigt trodde att jag skulle dö.
Jag trodde jag hade fått en hjärtattack.
Avdomnad, kallsvettig, darrig och hade jätteont i bröstet.
Mamma körde dit mig och J var hemma med Nadja.
Kommer in på akuten, och det var nån liten läkarstudent som förklarade för mig att jag hade en panikångestattack och skickade hem mig.
Men det var nog inte det....
Vidare utredning eller ekg gjordes inte.
Jag var ju "för ung" för nåt sånt.
Nu ska jag iaf utredas vidare..
Håll en tumme eller två för mig.
Please!
Min stora tjej har oxå varit till läkarn nyss.
Jo, jag vet..
Sjuka familjen. Men det är inget jag bett om..
Hon har haft ont i sitt knä till och från i flera år.
Nu visade det sig att det troligtvis är minisken.
Knäskålen "hoppar ur läge", hon har svårt böja benet, och idag hade hon så ont så hon grät.
Som att hon inte har haft nog. =((
Hade tagit mina barns alla sjukdomar om jag kunnat.
Hon har iaf fått tid till röntgen, och ska sen träffa ortopeden.
Hoppas på det bästa.
Nu tycker jag iaf att det får vända.
Jag, mina nära och kära, vänner och bekanta har fått nog med skit nu.
Eller hur?!!
Ska sova nu och hoppas vakna upp till en bättre morgondag.
Kram folket, love ya all.
Himlen blir full av unga vackra änglar som kommit dit i förtid....
Kan inte de som levt "ett helt liv", och som är gamla och sjuka hämtas först??
Är så himla ledsen, och funderar mycket på hur de anhöriga mår...
Hur man själv hade mått...
Det är inte rättvist...
Finns inga ord till tröst, och inget man kan göra för att dämpa sorgen.
Men ni ska veta att vi är många som tänker på er, och försöker ge lite stöd.
Kram på er!!
Önskar det fanns mer jag kunde göra...
Mina egna problem känns ganska små och obetydliga nu, men för mig är de ju fortfarande stora ändå..
Var ju till Sunderbyn för undersökning inför op för 2 veckor sedan.
Allt var ju bra, förutom det förbaskade ekg:t...
Var visst nån kurva där som inte skulle vara.
Så jag fick ingen op tid, då de inte visste vad det var.
Man får visst inte opereras om det är fara för hjärtat..
Fick en remiss hemskickad att nytt ekg skulle tas.
Igår ringde de från S-byn och frågade om jag ville ha en preliminär op tid i väntan på utredning av hjärtat.
Självklart!!!
Ringde lassa och förklarade min situation, och gulle dom vad glad jag blev, när jag fick komma in på lassa och göra ett ekg idag.
Men säg den glädje som varar länge.
Mitt ekg visar tydligen att jag har haft en liten hjärtinfarkt nån gång. =/ . Jo. Jag ljuger inte.
Enda gången jag kan komma på att jag haft ont, är 2002.
Åkte då in på akuten för att jag på riktigt trodde att jag skulle dö.
Jag trodde jag hade fått en hjärtattack.
Avdomnad, kallsvettig, darrig och hade jätteont i bröstet.
Mamma körde dit mig och J var hemma med Nadja.
Kommer in på akuten, och det var nån liten läkarstudent som förklarade för mig att jag hade en panikångestattack och skickade hem mig.
Men det var nog inte det....
Vidare utredning eller ekg gjordes inte.
Jag var ju "för ung" för nåt sånt.
Nu ska jag iaf utredas vidare..
Håll en tumme eller två för mig.
Please!
Min stora tjej har oxå varit till läkarn nyss.
Jo, jag vet..
Sjuka familjen. Men det är inget jag bett om..
Hon har haft ont i sitt knä till och från i flera år.
Nu visade det sig att det troligtvis är minisken.
Knäskålen "hoppar ur läge", hon har svårt böja benet, och idag hade hon så ont så hon grät.
Som att hon inte har haft nog. =((
Hade tagit mina barns alla sjukdomar om jag kunnat.
Hon har iaf fått tid till röntgen, och ska sen träffa ortopeden.
Hoppas på det bästa.
Nu tycker jag iaf att det får vända.
Jag, mina nära och kära, vänner och bekanta har fått nog med skit nu.
Eller hur?!!
Ska sova nu och hoppas vakna upp till en bättre morgondag.
Kram folket, love ya all.
Sometimes it just sucks to be me.
Hemma i ensamheten o deppar... Lilla Prinsessan har åkt till sin pappa som fyller år idag!! Grattis Jari på din dag!!
Mitt stora Hjärta är kvar i Gve, eller rättare sagt, just nu är hon i Hakkas med sin kompis Sophie =) Är underbart att hon hittat många nya vänner och trivs bra. Men som mamma är man ju lite ego och vill ha dom hemma...
Har velat lite hit o dit om min operation, och ofta känt att jag inte törs göra den iom alla risker...
For iaf till Sunderbyn och fick prata med läkaren, och bestämde mig för att det är värt det.
Tänk att kunna halvera den värk jag lever med idag... Underbart!!¨
Alla prover visade bra, så jag trodde allt var ok.
Tills jag fick svar på mitt EKG.
Nåt stämmer inte visar det sig, hjärtrytmen är inte som den ska vara, så jag måste vänta för vidare utredning. =(
Visst, det behöver inte vara nåt, det kan vara ingenting.
MEN, klart som fan man blir orolig.
Nu ska jag gå här och vänta på svar av nån hjärtläkare. Det är väntan som är värst, när man inte vet...
Fredag fick Moster Ellen gå till sin sista vila. Jätttefin begravning och det var trevligt att träffa alla släktingar som man sällan ser. Det är ju alltid ledsamt med begravningar, men moster Ellen var gammal och sjuk, så för henne var det nog skönt att få sälla sig till sina syskon....
Fina lilla moster Ellen <3 Hälsa Ahkku från mig och barnen...
Hann bara hem från begravningen så var det dags för Prinsessan att byta om och fixa håret.
Fotografering med konståkningen!!!
Hon var så fin i sin nya konståkningsdräkt....
Lördag var det barnkalas direkt på morgonen, Min kusins pojke Herman fyllde år och det var full rulle på Vasallen.
Så jag har ändå inte riktigt hunnit stanna upp och tänka efter...
Sitter nu ensam och har all tid i världen..
Och det vill jag inte riktigt.
Tror jag sticker iväg och byter däck på bilen...
Ha en bra dag allihopa.
Kram
